Recension: Skymningssång i Kalahari av Lasse Berg

Förbered dig för ett intellektuellt battle. Jag ska med hjälp av det skrivna ordet visa varför jag är bättre på det här än Lasse Berg, trots mina uppenbara tillkortakommanden. Jag har inte åkt jorden runt. Jag har en bakgrund som anarkist, inte i sjuttiotalets solidariska vänster och framför allt; jag har inte bott månadsvis hos Sanfolket i Botswana. Däremot tror jag mig ha överlevt fler Roskildefestivaler än Lasse Berg, men det vet jag i ärlighetens namn inte.

För det första – jag gillar verkligen Lasse Berg. Hans språk är lysande och jag tror att han har flera viktiga poänger. Men, för det finns ett stort och viktigt men, ur en mer filosofisk synvinkel är det lätt att se hur fel han har. Vår förståelse av verkligheten handlar inte bara om att lassa fram en massa fakta, den påverkas också av vilken teori som vi använder för att placera all fakta i ett sammanhang. Lasse Berg driver falska teser som ges legitimitet med riktiga fakta grundade i vetenskapliga publikationer, refererade från världens ledande forskare på ämnet. Det är verkligen synd. Jag gillade den första boken om människans ursprung, Gryning över Kalahari, men också den drevs av samma falska tes. Låt slaget om Kalahari börja. Är du redo, Lasse? Ready or not…

Gryning över Kahalari är en fantastisk bok. När jag läste boken riktigt kände jag hur Lasse Berg brann för det här. Engagemang för berättelsen är en grundförutsättning när kunskap ska förmedlas. För en del biologer kan det vara provocerande när en journalist tar sig ann ämnet, men jag tycker att det är befriande. Tack vare sin journalistiska prosa lyckas Lasse Berg vara både personlig och saklig på samma gång, han lyckas redovisa fakta på löpande band utan att det blir tråkigt för läsare, komplexa samband läggs fram på ett enkelt och självklart sätt. Jag har själv blivit inspirerad av hans sätt att skriva. Shit, jag gillar verkligen hans språk. Det är synd att det han säger i grunden är fel. Det är också synd att Skymningssång inte alls är en lika välskriven bok som Gryning över Kalahari.

Människans natur. Där har du den. Människans natur, det är Lasse Bergs falska tes i ett nötskal. I hans resonerande faktauppräkning fungerar människans natur som en extra utbyggnad av evolutionsteorin. Problemet är att begreppet "natur" inte har någon betydelse inom biologin när det används i Lasse Bergs bemärkelse, som i ”inre natur”. Det enda som finns är arv och miljö som en integrerad enhet. Det har funnits tider när begreppet "natur" hade mening, när det gick under en annan beteckning. Innan genetikens grunder och mekanismer var kartlagda var det vanligt att ärftlighet blandades ihop med en betydligt äldre idé, den om essens. I över två tusen år har idén om inneboende essens levt och frodas bland intellektuella. Med en tradition från den första biologen, den grekiska filosofen Aristoteles, är det kanske inte konstigt att idén är svår att befria sig ifrån. Lik förbannat är den fel. Det är dags att skaka både Platon och Aristoteles ur våra konservativa hjärnor. Det finns ingen mystisk essens eller natur som driver våra liv, det finns bara arv och miljö -- biologiska organismer utvecklas efter ett genetiskt program som ständigt påverkas av den yttre miljön. Det gäller mig lika mycket som tomaterna som spirar i mitt växthus.

Den andra falska tesen Lasse Berg driver är att det var tiden som jägare och samlare i Afrika som är människans evolutionära vagga. En evolutionsbiolog jag känner kommenterade det som att ”Lasse Berg gillar det som varit. Ju äldre desto bättre”. Det ligger mycket i det, men jag tror att Lasse Berg valt ut en enligt honom gyllene epok i människans historia – Homo sapiens liv i Afrika innan resten av världen koloniserades, för runt 70 000 till 200 000 år sedan. Men precis som Herakelitos sa – panta rei, allt flyter – så går det inte att välja en epok godtyckligt.

Jag har valt ut några alternativa epoker i människans historia. Du är får gärna välja din egen favorit. Så, varför inte välja den yngre stenåldern i Skåne, med en massa renar att äta, folktomt men samtidigt ganska varmt? Eller varför inte det outforskade livet som Ardipithecus ramidus, en utdöd hominid som levde i Afrika för drygt fyra miljoner år sedan? Jag tycker personligen att en hypotetisk tillvaro som trädlevande och fruktletande apa, med långa starka armar, verkar schysst. Tänk bara på orangutanger; de lever ensamma långa tider och träffas sedan några dagar och har fantastisk sex tillsammans, de längsta samlagen bland människoaporna. Eller på tal om sex, varför inte välja de orgasmiska matriarkaten hos bonobos? De är människoapor med en sådan kåthet att det inte går att göra naturprogram för teve om dem. Bara för att Lasse Berg gillar att hänga med Sanfolket betyder det inte att det är rätt. Jag vill också hänga med San, men det gör inte det mer sant heller.

Det hjälper inte att Lasse Berg om och om igen påpekar att San inte är levande fossil – om nu Bergs verkligen menar det han säger, varför använder han då gång på gång San som just det? Jag vill veta sanningen och sanningen är att det inte finns någon evolutionär vagga för människan.

Vår livslinje sträcker sig tillbaka till gryning över jorden när livet en gång sparkade igång, för en runt fyra tusen miljoner år sedan. Sett i det perspektivet har vi just klivit upp ur havet. Vad är det som säger att det inte är abborre som står för människans natur?

Ju mer vi lär oss om människans genetiska förutsättningar desto tydligare blir det att vi är den evolutionära produkten av ett flöde, en ständigt pågående evolutionär process. Vi kan se att vi bär på samma avstängda gen för tillverkning av C-vitamin som bland annat rhesusapor, orangutanger och bonobos bär på. I en forntida fruktätande paradisisk (?) tillvaro förlorade våra gemensamma förmödrar förmågan att göra C-vitamin själva. Det var runt 25 miljoner år sedan. Samtidigt har många människor i Västeuropa möjligheten att bryta ner mjölksocker. Det är ett nytt påfund som inte har mer än 7000 år på nacken. Jag är en av dem. I min kropp finns både den sedan 25 miljoner år gamla avstängda genen för C-vitamintillverkning som en välfungerande gen som hjälper mig att bryta ner mjölksocker även i vuxen ålder. Det där med att dricka mjölk som vuxen är något som vi har som är unikt bland apor. Samtidigt är det inte alla som kan dricka mjölk som vuxna. De är laktosintoleranda, men i själva verket är det den ursprungliga modellen av människa. Under de senaste 7000 åren har förmågan att dricka mjölk ibland gett fördelar till människor som därigenom har fött mer barn.

I dagens västerländska överflöd spelar det knappast någon roll om man är laktosintolerant eller inte. På det sättet flödar den evolutionära processen över tiden. Det är ett böljande fram och tillbaka utan utgångspunkt och utan mål. Vi är som vi är för att vi blev sådana. Vi är inte gjorda för någon annan tid eller något annat klimat. Det har aldrig funnits så mycket människor på jorden som nu. Det är enkel matematik – människans tid är nu.

Ok Lasse, din tur.

Kommentarer

Emil, du har missat målet. Det Lasse Berg tar upp är saker som har med vår överlevnad att göra, samarbete och vårt behov av sammanhang. Det är evolutionen för oss som vi inte kan klara oss utan. Min pojkvän Anders är arkeolog. Det är vetenskapligt som utforskat det som Lasse Berg talar om. Alla inom arkeologin vill inte diskutera dessa saker men vissa arkeologer som inte är betingade på det nyliberalistiska sättet att tänka har sett att äldre kulturer är mycket fredliga. Det är precis som du själv är inne på lite grand att om man har tillräckligt med resurser så har man möjlighet att vara fredlig det är när det blir ont om resurser som man blir otrevlig och kanske våldsam till och med. Detta är precis som inom biologin. Människan är till grunden en trevlig varelse som inte vill ha annat än fred och samarbete men om hon måste tävla om resurser så blir hon konkurrensinriktad och mer aggressiv. Detta är vetenskap inom både arkeologin och om man drar paralleller till detta även inom biologin. Så det innebär att ett samhälle som har resurser mer jämlikt fördelade ger ett fredligare samhälle . Läs också Wilkinsson och Pickets bok Jämlikhetsanden om detta. Hälsar Emma

Konflikter har ofta sin grund i resurser, så långt kan jag hålla med dig Emma. Men där är bara mat en av de tänkbara resurserna att bråka om. Många djurarter har storartade konflikter runt partners och parningstillfällen, till exempel. Då är det detta som är resursen. Eller så kanske man vill bo i en speciell grotta, jaga på en speciell plats, skydda något ställe man anser heligt, eller vad det nu kan tänkas vara - anledningen till att ha konflikter är hur lång som helst och har inte bara med jordbruk att göra. Biologin har verkligen inte kommit fram till att människan "är till grunden en trevlig varelse". Men inte heller motsatsen gäller. Tvärtom verkar vi vara kapabla till både kärlek och krig helt beroende på omständigheterna. Titta till exempel på 1900-talet där man finner exempel både på de mest fredliga mänskliga samhällen som någonsin funnits (du bor i ett) och exempel på maskinellt mördande (med dödssiffror av våld helt i paritet med de man finner hos jägare-samlare). Allt detta inom en tidsrymd på en eller två generationer. Så långt har Lasse Berg rätt - omständigheterna ger beteendet. Men så är det det här ett tänkt "naturtillstånd"... Lasse Berg skriver väldigt lurigt. Han intervjuar alla de tongivande forskarna och ställer helt rätt frågor, men sen när han drar sina slutsatser går han utanför materialet. Slutsatsen om "den ädle vilden" som någon sorts ursprungstillstånd går inte dra ifrån forskningen. Det är inte bara Lasse Berg som gärna driver det här önsketänkandet, utan det finns även hos vissa forskare. Men det hjälper inte - all biologisk forskning visar på att våra beteenden är resultaten av våra gener i interaktion med vår miljö. Att singla ut bara gener och uttala sig om dessa är i det här sammanhanget meningslöst. Men varför vill man så gärna se "den ädle vilden"? Om vi nu formas av både gener och miljö så vet vi detta: beroende på hur vi utformar vår miljö så kan vi få samhällen som är både fredliga och våldsamma. Vi själva bestämmer hur vi vill ha det. Det är där hoppet inför framtiden ligger, i insikten att vi inte "är" vare sig fredliga eller krigförande, utan att just vår fredlighet är något vi har möjlighet att påverka.

Lasse Bergs bok präglas verkligen av hans vackra syn på människans natur. Han tycks drivas av en underbar tro på människans förutsättningar att skapa sig en bättre värld. Denna tro färgar säkert hans upplevelser av San-folket, av forskarintervjuer och av möten med folkmördare. Så är det med oss alla. Även varje "hedervärd" vetenskapsman är subjektiv och färgar sina observationer och handlingar i enlighet med sina hittillsvarande erfarenheter och idéer. Att begära att en vetenskapsjournalist som Lasse Berg skulle vara objektiv är att begära för mycket. Själv tilltalas jag av hans öppna inblandning av egna känslor och idéer i framställningen. Den kommer, tror jag, att göra intryck på många läsare och främja en positiv utveckling av människans beteende. Därför tycker jag boken är mycket bra, inte trots, utan tack vare subjektiviteten. Objektiviteten byggs i diskussionen, varav ditt inlägg är en del, utmärkt!

Hej igen! Jag måste bara göra några förtydliganden, i oss människor så finns det förstås en skala av olika känslor och jag håller med om vad du skriver Patrik. Jag gick lite långt i att det är en vetenskap att vi i grunden är trevliga. Vi har däremot en stor potential visar vissa studier att vara fredliga varelser när vi får våra behov tillgodosedda. I Vissa tider har vissa delar av oss varit betonade. Men under de förhållanden som San folket lever under så har vi potential att vara fredliga. Det är det viktiga budskapet och det är inte så lite viktigt i dessa tider då ett aggressivt konkurrenssamhälle bygger upp ett enormt konsumtionsbehov, pga att vi hela tiden är tvungna att klättra för att hänga med. Ett samhälle med ökade klassklyftor och ökad konkurrensideologi tvingar in människor i ett klättringsbehov och vi får ett starkt behov av att omge oss med statusprylar för att vara accepterade. Detta är mycket destruktivt särskilt nu när vi håller på att konsumera till planetens bristningsgräns. Så jag tror att hans budskap och den lycko/hälsoforskning som nu börjar växa fram, som visar att vi mår bra av helt andra saker än konsumtion och stressig konkurrens, inte ska glömmas bort eftersom det bär med sig för lösningar på vårt stora konsumtionsdilemma !

Läsvärd analys. Jag håller med om mycket. Att Lasse Berg är en lysande författare, till exempel. Och att den första boken är bättre än den andra. Det här med laktosintolerans reagerade jag också på när jag läste böckerna - ett mycket påtagligt exempel på att vår ämnesomsättning faktiskt har förändrats sedan jägar-och samlartiden. ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ Men jag gillar hans resonerade stil, hans "bevisföring" för de teser han driver - om människans inneboende godhet, eller kanske snarare samarbetsvilja, till exempel. Och att våra närmaste två släktingar, chimpanserna och bonoboerna, ger helt olika underlag för diskussioner om vår genetiskt grundade "natur".

Lägg till ny kommentar