Om löss och människor

Det går rykten om att flatlössen håller på att dö ut, hörde jag på Spanarna på P1. Det fick mig att börja fundera på löss och vår egen kroppsbehåring. Lössen har följt med våra släktingars hår under miljoner år och förändrats med dem. Vi är den nakna apan, men helt nakna är vi trots allt inte. Och flatlössen verkar tycka att vi är lika gorillor mellan benen.

Vi är nakna apor, fast ofta har vi hår på huvudet om man inte rakar huvudet eller är helt skallig. Dessutom har vuxna människor hårväxt mellan benen, om man inte väljer att ta bort den. Andra människoapor har kraftig hårväxt över hela kroppen, förutom kortare hårväxt i ansiktet och, kanske förvånande, lika kort mellan benen. 

Löss är vinglösa insekter som inte kan leva utanför sina värddjur. De finns hos både fåglar och däggdjur, och varje värddjur har sina egna sorter. Det finns tre olika sorters löss som lever på oss; huvudluskroppslus och flatlus. Våra löss berättar något spännande om vår släkt. Till att börja med härstammar huvudlusen som lever på oss och den som lever på schimpanser från en gemensam släkting till dem som levde för ungefär 5,5 miljoner år sedan. Det är ungefär lika länge sedan som vi delade en gemensam släkting med schimpansen. Det verkar som att lössen alltid funnits med oss, på oss, men det gäller inte flatlusen.

Flatlusen liknar gorillors löss. Om det var så att flatlusen alltid levt på människor och våra föregångare genom evolutionshistorien borde vår flatlus ha skiljt sig från gorillans lus för lika länge sedan som när våra föregångare hade en gemensam släkting med gorillorna, för ungefär 12 miljoner år sedan. Men undersökningar av lössens dna berättar en annan historia – det var bara drygt 3 miljoner år sedan de hade en gemensam släkting. Hur kan det komma sig?

Det är svårt att säga varför vi ser ut som vi gör när vi är nakna. Varför har vi hår på huvudet redan som barn, men får hår mellan benen först när vi blir vuxna? Ur min synvikel som biolog är det lätt att tänka sig att behåringen mellan benen är en signal som visar på sexuell mognad. Man skulle kunna tänka sig att behåringen mellan benen är kopplad till den tid i människans historia då vi blev av med vår allmänna kroppsbehåring. 

När våra släktingar hade hår över hela kroppen hade de antagligen löss över allt också. Sedan tappade vi stora delar av kroppsbehåringen och ingen kan idag säga säkert varför det blev så. Kanske var det ett skydd mot löss, kanske var det en bieffekt av andra förändringar som till exempel upprätt gång eller en större hjärna? När vi väl var nakna apor med håriga buskar mellan benen fanns det utrymme för en ny lusart att börja leva på oss. Vi vet heller inte hur flatlusen först började leva på människan, men det är möjligt att den hoppade över i samband med att våra förfäder hade dödat en gorilla för att äta upp den. Det händer än idag att människor dödar gorillor och schimpanser. HIV har spridit sig till människa från schimpans på det sättet.

Den tredje sortens lus som finns på människor kallas kroppslus. Den är så gott som utrotad i Sverige och är mycket lik huvudlusen men skiljer sig i beteende genom att den lägger ägg i kläder. Också den berättar något om vår förhistoria även fast den är nära släkt med huvudlusen. De hade en gemensam släkting för runt 100 000 år sedan.

Ingen vet med säkerhet när människan började använda kläder. För hundra tusen år sedan var våra släktingar moderna människor och kan redan ha börjat använda kläder vid den här tiden. Det finns egentligen inte mer ledtrådar än dem som lössen bär med sig i sitt dna. Kläder av djurhudar lämnar inte mycket till spår efter sig.

Slutligen, hur var det nu med flatlössen och varför skulle de dö ut? Det har visat sig att i vissa delar av världen har flatlusen blivit ovanligare samtidigt som andra sexuellt överförbara sjukdomar ökat. Det sammanfaller med att det blivit vanligare att raka bort allt eller delar av håret mellan benen. Forskarna som gjort studien påpekar att de kunde haft mer exakta mätdata, men att det av naturliga skäl kan vara svårt att få dem. Är det dags att gå med i kampanjen för att bevara flatlusen?

Har det som en gång kan ha uppstått som en signal för sexuell mognad förlorat sin symbolik? Jag lämnar över den diskussionen till er som är mer insatta i frågor som berör kulturella beteenden. Det ligger utanför min kompetens som biolog. 

Faktauppgifterna i texten baserar sig generellt på översiktsartikeln Apes, lice and prehistory av Robin A Weiss (2009). Inlägget är också publicerat på Forskning och framstegs blogg.