Missförstånd kring människans evolution: del två

Det här är mitt försök att vända på missförstånd och vanföreställningar kring människans evolution. Evolutionsprocessen kan vara svår att förstå. Den är enkel, dum och har pågått under en ofantligt lång tid. Gå inte på de lättköpta men felaktiga förenklingarna. Se verkligheten i vitögat. Kommentera gärna här eller på twitter (@EmilNilsson).

Del två: ”Under vår arts evolution”

Vi människor sticker ut från de andra människoaporna på flera sätt. Det mest uppenbara är att vi går upprätt och att vi kan prata med varandra. Men när utvecklades våra särdrag? Du kanske har hört sägas att ”under vår arts evolution levde vi som jägare och samlare på savannen”.  Det uttalandet brukar dyka upp i naturprogram eller när någon kostrådgivare försöker klä sina resonemang i vetenskapliga kläder. Men om det inte stämmer, när var det då som allting hände?

Så här är det!   
Evolution är inget som händer vid ett visst tillfälle och sedan slutar. Det är en process som ständigt pågår, i princip så länge det föds barn och dör folk. Varje individ bär med sig en ackumulerad samling av lyckade anpassningar vars historia är lika gammal som livet självt. Både Richard Dawkins och Niel Shubin har på ett bra sätt skrivit om hur vi bär på inre lungfiskar, hajar och nejonögon. Ja alltså inte bokstavligt, utan hur vi bär på anpassningar som härstammar från tiden då vi delade gemensamma släktingar med de här djuren, anpassningar som överlevt i oss och i dem på olika sätt.

Arter är resultatet av, inte orsaken till evolution. Evolution handlar om vad som händer med grupper av individer, eller ja, hur det föds barn och dör folk i de där grupperna. Sedan kan man ordna in de här grupperna av individer i en stor grupp och kalla det en art. Det görs av och för människor i efterhand, när det visar sig att de inte (ofta) parar sig med individer i andra grupper utanför arten. Vi har inget bättre kriterium på vad som är en art idag.

Nej, människan uppstod inte helt plötsligt när någon schimpansliknande varelse hoppade ner från ett träd och började gå upprätt. Det där flödet som kallas evolution kan vara svårt att ta till sig för oss människor. Vi gillar klara skillnader, rena kategorier, men livet är bångstyrigt och gör som det vill – under ogreppbara tidsrymder.

Vem är det som kör?
Evolution pågår i stort sätt hela tiden. Evolutionen är dum eftersom den inte har någon framförhållning, men det är en process som hela tiden anpassar livet till sin miljö och det är ju smart på sitt sätt. Mjölkdrickare får mest laktostoleranta barn. Barn i Nepal har betydligt mindre problem med den låga syrehalten på hög höjd. Det är inte en slump, det är resultatet av ett naturligt urval.
   
Det är det naturliga urvalet som kör. För att det ska finnas evolution behöver det för det första finnas faktorer som kan påverka chansen till överlevnad och reproduktion (naturligt urval). För det andra behöver de där faktorerna skilja sig lite mellan individer och för det tredje behöver i alla fall delar av skillnaderna vara ärftliga. Men allt det där kan ändra sig över tid, så urvalet vet aldrig vart det är på väg.

Men det där med urval är inte alltid samma sak som våra inre bilder. Det är klart att modern medicin minskat risken för att dö i några vanligare sjukdomar med en viktig genetisk komponent. Det går idag att leva med diabetes typ ett om man bor i ett välbeställt land. Samtidigt kan andra saker påverka vilka barn som föds, som vem vi hoppar i säng med. Det kallas sexuellt urval och stoppas inte så lätt, men varför skulle man vilja stoppa den kraften? Släpp kärleken fri.

Så när skedde människans evolution?
Då. Nu. Hela tiden. Vi delar gener med stora delar av resten av alla levande organismer. Vi bär med oss anpassningar som har mer än en miljard år på nacken. Våra celler innehåller mitokondrier, en rest av ett gammalt samarbete med bakterier som idag mest kan liknas vid ett genetiskt slaveri där våra celler bestämmer. Generna för kroppens grundläggande uppbyggnad delar vi med i stort sett alla (flercelliga) djur. Det är ofta inte generna i sig som gör oss till det vi är, det är när och hur generna används som gör den stora skillnaden.

Vi människor började med en fot
Att gå upprätt verkar vara det som först gjorde att våra släktingar slutade para sig med schimpansernas släktingar. Vi är de enda nu levande däggdjuren som kan gå på två ben, men det har funnits andra. Nu senast var det några fossiliserade ben från en fot som till viss del verkar ha kunnat ta sig fram gåendes, lite smidigare än vad dagens schimpanser, bonoboer och gorillor kan. Men försök springa ifrån en stor gorillahane i bambuskogen i södra Uganda så märker du att de kan ta sig fram rätt snabbt de med. Jag tror inte de är avundsjuka på vår upprätta gång. Kanske är det som Lasse Berg säger, att fördelen med att gå upprätt är för att vi ska kunna bära med handväskan.

När vi idag gör en efterkonstruktion av vår evolution så var foten ett viktigt steg, men bara ett av många. De första hominiderna hade en hjärna av samma storlek som schimpansers och bonobos. De var inte direkt några smarthuvuden men har ändå överlevt mer ät tio gånger så lång tid på jorden som moderna människor funnits. Hjärnan var nästa stora steg, men den får vi fundera mer på när nästa missförstånd dyker upp.

Vår arts evolution?
Vi har alltså inte (bara) utvecklats på savannen. Människans släktingar har funnits i många olika miljöer där savannen är en av många. Evolutionen är en pågående process som är lika gammal som livet självt. Det syns i våra gener, vi bär med oss spår av över tre miljarder års evolution och inget pekar på att det kommer sluta. It's evolution, baby.