Människan är jordens starkaste geologiska kraft

Vi människor är som vulkanutbrott. Jag och min familj har nyligen byggt hus och tomten ligger både på lera och på morän, med rundslipade flata hällar som bryskt slitits av i den södra änden. Det är istiden som dragit fram över landskapet och brutit loss sten ur berggrunden för att mala ner den till grus och ler. Med diesel har vi kunnat ställa istidens ordning på ända.

Strax söder om vår tomt ligger en skogsbacke som är full med fornminnen. För mig som amatör är det helt omöjligt att se vilka stenar som tillhört ett bronsåldershus och vilka stenar som bara är just stenar. På bronsåldern var det här ett skärgårdslandskap fyllt med öar. Då var det mer hav än land här. Den geologiska process som vi kallar landhöjning har lyft upp berggrunden och havet har tryckts flera mil åt öster. Kanske är de få plantor av backtimjan som finns kvar i söderslänten en rest av deras odlingar.

På tomten hade vi också en stor hög med sprängsten som det bodde en grävlingfamilj i. Det är inte istiden som lämnat stenen utan det är Sture. Han bodde tidigare här i huset bredvid och ska enligt ryktet på byn ha varit en duktig bonde.

Det tog några dagar för Stures son att jämna ut sprängstenen och lägga på jordmassor. Den senaste istiden, som format resten av tomten, varade under i runda slängar hundra tusen år. Nu växer det så det knakar över lera och sten.

Mälaren som ligger en kilometer nedåt härifrån regleras idag från Stockholm. Det sägs att det är en dricksvattentäckt för huvudstaden. Vattenytan får inte häva sig mer än några decimeter upp och ner. Stränderna växer igen först med höga djungler av vass och jättegröe och sedan täta strandskogar av knäckepil och klibbal. För bara hundra år sedan varierade Mälarens vattenyta flera meter mellan vårflod och sommartorka.

Längs med Mälarens stränder växer numer jättegröe och kalmus, kungsängslilja och vattenpest. De är alla arter som inte kommit hit på egen hand. På jordmassorna som ligger på min tomt växer det gatkamomill. Det är en anonym växt som Botaniska trädgården i Uppsala råkade få in när de tog in plantor från Nordamerika. I vägkanterna växer mellanlusern, en korsning mellan den ursprungliga gullusernen och vallväxten blålusern. Hybridernas blommor varierar i färg från ljust gult till grönt och ibland nästan svart.

På den tiden som Charles Darwin och Alfred Russel Wallace reste runt jorden och gjorde upptäckter som ledde fram till evolutionsteorin var det andra krafter än människan som påverkade vilka växter och djur som fanns var. Kontinentalplattornas rörelse skiljde Sydafrika från Australien men än idag kan vi hitta Protea-växter på båda platserna. De skiljdes inte fort utan med en hastighet lika snabb som naglar växer. Också Sydamerika skiljdes från Australien och än idag kan vi hitta pungdjur på båda kontinenterna, men de små kängrur som lever i England har kommit dit med människans hjälp. Nu förtiden sprids växter och djur över världen med flygplans hastighet.

Vi människor är jordens starkaste geologiska kraft. Vår tidsepok har nyligen utnämnts till Antropocen – människans tidsålder. Under årmiljoner har jordens mest radikala kraft varit vulkanutbrott. När trycket i magmakammaren blivit för högt så har lavan sprutat ut i luften och frigjort koldioxid som legat lagrad i berggrunden. Efter kraftiga utbrott, som egentligen inte är ovanliga i ett längre perspektiv, har jordens medeltemperatur ibland sjunkit åren efter utbrotten. Nu är det vi som är vulkanutbrotten.

En del säger att vi närmar oss ”peak oil”, andra att det redan är passerat. I så fall har vi tagit upp majoriteten av den solenergi som lagrats i berggrunden under trehundra miljoner år. Det är en ofattbar tidsrymd av solljus som vi förbrukat på knappt 150 år.

Allting går ofattbart mycket snabbare nu för tiden, från 300 miljoner år till 150 år, från istid till en eftermiddag. Det hade inte gått att fixa till vår tomt utan diesel. Oljan är snart slut. Det hade inte heller gått att bygga vårt hus utan diesel. Människans tidsålder har just börjat, men när kommer den att ta slut? Vårt hus är isolerat med återvunnen träfiber och det är energisnålt. Jag hoppas att det kommer att stå länge. Så länge det finns liv finns det hopp, men är vi människor smarta nog för att förstå konsekvenserna av vårt handlande?

Kommentarer

Det här med antropocene som term ifrågasätts dock fortfarande rätt skarpt av berggrundsgeologer. Inte en jäkel använder det på min institution vad jag har hört. (Och Lund ligger i framkant vad gäller miljö-geologi, så det har inte med konservatism att göra.) Det är trots allt ett begrepp kopplat till geologi som inte har så enormt stort stöd hos geologer faktiskt. Bara det i sig är irriterande för oss att det liksom trycks på oss från annat håll. Hur kul skulle du tycka ifall en berggrundsgeolog kom och dikterade vilka växtekologiska termer växtekologer skulle nyttja? (Hackar dock inte på dig nu, utan på det faktum att det inte är geologer som anammat det geologiska begreppet, utan snarare miljövetare och naturgeografer och inte minst politiker) Att det kommer synas i det geologiska arkivet att någon icke-naturlig faktor påverkade jorden är sant, men verkligen inget vet hur mycket eller hur länge eller när man ska avgöra en början ens (nu, 1800talet eller så fort vi började påverka klimatet redan på meolitikum). Holocene duger utmärkt fortfarande som term. Det är på tok för tidigt att gör om oss till en geologisk epok när vi inte ens kan definiera en början på den eller vad det är vi ska definiera som geologisk markör. Vilket man kan med alla andra epoker där all klassifikation ju följer tydliga regler. Därför haltar begreppet inte minst även om det har väckt allt större gehör senare år. Men innan det har definierats ordentligt kommer det inte vinna så stort gehör i geologiska kretsar (bortom det populistiska då vid konferenser osv). Det är inget fel på holocene. Vilket gör att jag ifrågasätter i princip hela ditt resonemang om människan som den största geologiska faktorn. På vilket sätt menar du? Att vi skrapat bort sten och jord för våra byggen? Att vi gräver tunnlar och gruvor? Räknat i ton per år kommer mänsklig erosiv kraft inte upp i närheten av naturlig vittring. Bara lerfraktionen av naturligt eroderade sediment från Himalaya uppgår till åtskilliga miljarder ton per år. Och då har vi inte räknat de tusentals miljarder ton partiklar som eroderar där varje år i de större partikelfraktionerna. Jag tror faktiskt inte mänsklighetens samlade byggnationer per år kommer i närheten av ens denna enskilda bergskedjans naturliga sediment och partikelförflyttningar per månad. Och räknat då tillbaka under hela holocene, med tanke på att det först är idag under industrialismen som vi kan påverka berggrund och jordmassor i en större skala blir det ännu mindre att imponeras över. Vi är en stor CO2-producent jämfört med många naturliga processer, inte minst jämfört med vulkaner som inte alls producerar speciellt mycket CO2 per år. Men om vi ser till geologiska processer som helhet, som kommer att synas i det geologiska arkivet om 100 miljoner, är människan mer en liten luddig markör i det som kallas holocene/antropocene jämfört med alla naturliga processer som finns bevarade. Vi har ju arter i det paleontologiska arkivet som totaldominerade Jordens djurliv under 100-tals miljoner år - men som fortfarande kan vara jättesvåra att säkert se spåren av. Vi får se till att begrava våra döda i deltasediment om vi vill att någon framtida paleontolog med säkerhet ska se vår existens. För våra gruvor, vägarbeten och allmänna miljöförstörelse räcker inte långt ur en bevarandepotential räknat. Hls Daniel Medin, MSc-student i berggrundsgeologi vid Lunds universitet.

Tack för din kommentar, Daniel. Jag tycker du har många viktiga poänger. Själv är jag ju inte geolog men utifrån min erfarenhet av forskning kan jag förstå att det är provocerande när begrepp trycks på ett fält på det här sättet. Kanske är min svagaste poäng den om schaktning hit-och-dit. Jag kände att det var en personlig ingång, ett sätt för mig att ta på mig ansvar liksom. Mitt starkaste argument handlar istället om det som jag kan lite om -- biogeografi. Jag tänker på att framför allt växters utbredning, och därför hela ekosystem, framför allt har styrts av kontinentalplattornas förskjutning tidigare. Nu förflyttas arter med flygplan över hela världen och med en för oss bedrägligt långsam rörelse sprider de sig från akvarier, ballasttankar, botaniska trädgårdar och villaträdgårdar. Samtidigt utrotar vi en enorm mängd arter. Förändringen i djur och växters utbredning kommer att synas om 100 miljoner år. Fossila avlagringar och ett abrupt slut på ett gammalt mönster i DNA. Det är jag övertygad om. Sedan är ju naturligtvis frågan om vad som kommer hända med utsläppen av växthusgaser. En växthuseffekt liknande den för 200 miljoner år sedan, ett massutdöende liknande det för 251 miljoner år sedan och en massa arter som spritts huller om buller -- jag vet inte om det kvalificerar till att kallas geologisk epok. Kanske vore det bättre att kalla det för en geologisk katastrof eller evolutionär implosion. En motsats till den kambriska "explosionen" kanske?

...är jag mer med dig. Något motsvarande i hastigheter och skala på förflyttning av växter (och utdöende, men det är nog för tidigt att säga) är vi nog inne på som är storskaligare än det vi sett många ggr tidigare. Eller rättare sagt snabbare än tidigare (bortsett KT-gränsen @65 miljoner år sen som också gick fort). Fast jag är inte helt övertygad om att det kommer synas så tydligt i det geologiska arkivet det här med "vårt jordbruk" eller vad vi ska kalla det.. Nu tänker jag paleontologiskt då. Dvs det som "avgör" hur storskaligt vi snackar när någon tittar på det om 100 miljoner år. Förvisso med källkritiskt problem då. Är det något paleontologin alltid lider av så är det skevheten kring vad materialet visar och hur det alltid styrs av olika sakers bevarandepotential. Det krävs helst att det syns tydligt i marinsediment helt enkelt. Kalksten och lerstenar inte minst. Sediment från land utgörs av fossila moräner och sandsten. Katastrofalt dåliga på att bevara och fossilera organiskt material... Kort sagt, det du behöver tänka på är att det behövs en markör som bevaras i sediment. Landdjurs och landväxters utdöende är den svagaste sorten här. Att vi tex öht har fossil från landdinosaurier är ett under och beror helt på storskaliga fuktiga stora flod och deltasystem i Kina och USA som sedemera skulle täckas över av andra sediment - och framförallt aldrig utsättas för inlandsisens skoningslösa hyvel. Det är mycket pga inlandsisen som vi saknar sediment från landmassor äldre än Karbon-perioden. Så ju längre du vill att antropocene ska synas i arkivet, desto mer måste du helt enkelt ha marinsediment med i bilden. Dvs att antropocene syns i dem.

Du har väldigt bra poänger. När jag läser det du skriver inser jag att jag borde läsa på om paleontologins vetenskapliga grund. Det är ju helt klart så att paleontologer gärna drar stora slutsatser utifrån ett (!) fossilfynd. Djurlivet i havet har också drabbats av oss. Tyvärr tror jag redan att det redan påverkats så mycket att också det kommer att märkas i fossilföljden. Utfiskning av matfiskar (hajar!) har gått långt, men ännu är vi inte i närheten av vad som hände för 251 miljoner år sedan när det gäller det marina livet. Jag hoppas och önskar att vi inte når dit, men det är svårt att sia om framtiden. De senaste tio åren är det inte mycket som pekat åt ett positivt håll ur en bevarandebiologisk synvinkel. Det är svårt att vara positiv om sakernas tillstånd. Samtidigt har du en bra poäng om att det kan vara svårt att se delar av människans ödesfrågor i den geologiska tidsföljden. Låt oss hoppas att vi lämnar så lite spår som möjligt. Samtidigt, med tanke på det du skrev tidigare om vad som hände 201 miljoner år sedan, så kanske det redan är för sent. Om vi rent hypotetiskt utgår ifrån att vi startat en process liknande det som hände då, borde inte det lämna tydliga geologiska spår? Och ytterligare, vad är det som talar för att vi inte startat en sådan process? Om hajar: http://www.guardian.co.uk/environment/2008/feb/18/conservation.aaas Om massutdöendet 201 milj år sedan (du har säkert läst den): http://news.sciencemag.org/sciencenow/2011/07/did-greenhouse-gasses-unleash-th.html

Lägg till ny kommentar