Alla dör av något

Det känns nästan som att bryta ett tabu i dagens samhälle, men oavsett vad vi äter, hur vi motionerar eller på vilket sätt vi än har sex så kommer vi alla att dö. Det är bara så det är, men ibland kan man få intrycket från olika förståsigpåare att vi skulle kunna undvika alla välfärdssjukdomar genom att leva på ett sätt som är i linje till vad vi är anpassade till, rent evolutionärt. Problemet är bara att vi inte är och aldrig har varit perfekt anpassade till något, men att resa sig ur soffan och börja röra på sig är den bästa självhjälpen. Det är det enda konkreta råd som Marlene Zuk ger i sin mycket intressanta bok Paleofantasy.

Det finns en högljud grupp människor som menar att jag har helt fel, att det visst finns en tid i vår avlägsna historia som vi borde rätta våra levnadsvanor efter. I höstas skrev jag ett blogginlägg som kritiserade hur termen “evolution” användes på ett märkligt sätt i en debattartikel på Svenska Dagbladet. Två äldre akademiker menade att vi borde äta sådan kost som våra kroppar var anpassade till, i deras mening en kost som våra förfäder åt på stenåldern. Det jag hävdar är att vi aldrig varit perfekt anpassade, att det inte finns någon speciell tidspunkt  i vår historia som vi ska utgå ifrån. Aldrig har jag fått en sådan våldsam respons på något jag skrivit tidigare. Några kommentarer var rätt välformulerade medan andra var löjliga helt enkelt, som när en kommentarör skriver att jag “är en biased vegan, dude”. Hade jag varit vegan kanske jag hade blivit upprörd.

Kost verkar helt enkelt engagera och en del av dem som lever efter paleo- eller LCHF-dieter är – helt ärligt – besatta tokar. Det märkliga är att mitt blogginlägg inte handlade om diet i sig, det handlade om evolution och hur man kan använda det begreppet på ett sätt som stämmer med rådande vetenskapliga uppfattning. Det är också det som Marlene Zuks har gjort, fast mycket mer utförligt, i sin bok Paleofantasy: What Evolution Really Tells Us about Sex, Diet, and How We Live. Att känna till grundläggande fakta om evolution hjälper dig att undvika några av de falska påsåenden som görs om kost, könsroller och sjukdomar.

Marlene Zuk är professor i ekologi, evolution och beteende på Minnesotas universitet, USA, så det kanske inte är så konstigt att när jag först träffade på hennes namn så handlade det om något helt annat än kost. Det handlade om syrsor och riktigt snabb evolution. På Hawaii hade Zuk studerat en speciell art av syrsa som nyligen koloniserat ögruppen. Efter att ha följt syrsorna under två decennier var det något som hände – en ny sorts hanne utvecklades under bara några få generationer. Den här bakgrunden i empirisk vetenskap ger henne en solid grund när hon närmar sig fantasier kring vår urtillvaro som dyker upp i så skiljda områden som kost, sjukdomar, träning och könsroller. Hon beskriver nya banbrytande upptäckter i evolutionsbiologi på ett sätt som är en glädje att läsa, men hennes argument är bara variationer på samma tema: nej, människor är inte och har aldrig varit perfekt anpassade till en stenåldersmiljö. Eller omformulerat; alla levande organismer möter morgondagens miljö med gårdagens gener.

Alla organismer, människan inkluderad, svarar hela tiden på nya förhållanden i deras föränderliga miljö och därför fortsätter också evolutionen. Visserligen delar vi gener med bakterier vilket gör att man kan säga att dessa gener är över två tusen miljoner år (!) gamla, men samtidigt har bär några av oss på genvarianter, riktiga nymodigheter, som gör så att vi kan bryta ner mjölksocker. I den europeiska befolkningen är den genvarianten resultatet av en mutation som inträffade för 7000 år sedan medan en liknande mutation inträffat i östa Afrika för bara 3000 år sedan. Vi har aldrig varit perfekt intrimmade till vår livsmiljö, inte idag, inte för hundra tusen år sedan och inte heller för två tusen miljoner år sedan.

Den här boken handlar inte om kost i sig. Den handlar inte heller om hur du ska leva ditt liv för att undvika att bli sjuk – fast hon menar att det säkert är bra att resa sig upp ur bilsätet eller tevesoffan och börja röra på sig. Nej, boken handlar om missuppfattningen att evolutionen skulle ha slutat hos människan och att vi skulle leva på ett sätt som påminner om någon vagt definerad tid bakåt i historien. Vi människor har inte fått något undantag i naturens spel. Vi är inte den “senaste arten” som evolutionen spottat ur sig; alla organismer har haft lika lång tid på sig att utvecklas. Att hitta på råd om hur vi bör leva våra liv utifrån idéer om en paradisisk stenålderstillvaro hjälper inte någon.

Se en intervju med Marlene Zuk om stenåldersfantasier:

Tags: 

Lägg till ny kommentar